Västra Nyland/Lelita Selenius 4.8.1985
Familjefest vid ruinerna
EKENÄS. Vad gör det om programmet inte löper så väl och elproppar går, när Snappertunadagen känns som en enda stor familjefest. – En dag då snappertuna och ekenäsbor träffas för att utbyta ord och tankar i den vackra slottsomgivningen i Raseborg.
Festsaga, spelmansmusik, allmogedans, körsång, brandsprutning, vikingar på hugget och riduppvisning var några av de programpunkter som bjöds de flera hundra personer som flanerade omkring på ängen vid foten av slottsruinen på lördagen.
Molnen låg regntunga over Raseborg. Inte ens visan När solen tänder sina strålar, som sjöngs av Snappertuna sångare under ledning av Henrik Christiernin, lyckades locka fram so len. Paraplyer spändes upp. Men regnet dämpade inte den glada stämningen eller som speakern Rolf Wessman sa:
– Spelmännens instrument är litet ömtåliga för regn men det är väl inte ni?
NIONDE ELLER TIONDE SNAPPERTUNADAGEN?
En kvart senare än den utlovade tiden öppnades den nionde Snappertunadagen – fornmarknaden som har blivit en tradition. Om det faktiskt var den nionde och inte tionde viss te enligt Rolf Wessman inte arrangörerna, varför man enades om att det var den nionde.
Snappertunadagen öppnades av arrangörsföreningens ordförande Margaretha Segersven sittande i sadeln. Hon hälsade marknadsbesökarna från när och fjärran välkomna och särskilt Snappertuna idrottsvänner, som ateruppväckts och som fyller 40 i år, välkommen bland de 14 arrangörsföreningarna.
Orsaken till att öppningen blev litet sen var svårigheten att få ström till ängen.
Spelmännen Arne Modig, Stig Nyberg, Lasse Rosenqvist och Stig Löfman klämde i med bl.a. Igelkottaskinnet och avrundade med Tango Rosita innan det var dags för Degerö Vänners allmogedans.
SKÖRDEDANS I TIDSENLIG UTSTYRSEL
Det var samma skördedans som föreningen dansade sommaren 1930 också på slottsäng nu med räfsor och lior. Givetvis var dansarna tidsenligt klädda.
Denna gång var det Ior Svedlin som stod för det utlovade festtalet som fick formen av ett slags festsaga.
Ior Svedlin som varit guide pa Sveaborg har, berättade han, rötter på Strömsö och i Box, Snappertuna.
Ior Svedlin tycker om att berätta sagor, den begränsade tiden ville inte riktigt räcka till. De tre vikingarna i effektfulla vikingakläder, Egil Galt, Viking Hårfager och Jarl de Vende, rövade plötsligt bort sagoberättaren, förde honom upp i slottstornet. Före dess stod Ior Svedlin och talade utan högtalare. Den tystnade då proppen gick. Det var minsann inte många som hörde vad han sade.
I övrigt sågs vikingar inte till under resten av Snappertunadagen.
Raseborgs ryttare glädde speciellt den purunga publiken som passade på att rida. Programmet utlovade ryttarlekar men några sadana syntes inte till, däremot gjorde några hästar ett par varv kring de två hindren över vilka en häst hoppade två gånger.
– Här händer precis ingenting, sa ett par. Och det kan medges att programmet nog var litet rörigt.
Ungdomar från Snappertuna FBK demonstrerade sprutslangar och gjorde det med bravur medan Lasse Rosenqvist informerade publiken om storleken på strålarna.
STÖVELKASTNING, SPIKINSLAGNING
På ett fält försiggick mästerskap i stövelkastning och vid ett stand slogs spikar i en stubbe, vilket inte visade sig vara det lättaste.
Mellan de olika programmen vandrade besökarna fran stånd till stånd, tittade på Snappertuna fotoklubbs utställda bilder, åt potatisgröt, köpte lotter eller bara pratade.
För publiken fanns ocksa en tävling, en frågesport med frågorna ställda av Clas-Olof Selenius pa programbladet. En fråga lydde: Existerar alltjämt Snappertuna församling, en annan: Finns ett båthus från Rådsböle på Forngården?
KOMMUNDIREKTÖR FICK STANDAR
En trevlig episod utspelades inofficiellt under Snappertuna dagen. Erik Falkenberg och Lasse Rosenqvist överräckte det första exemplaret av brandkårens nya standar till Snappertuna kommuns forna kommundirektör Björn-Erik Siren, tidigare en av eldsjälarna inom kåren. Han i sin tur överräckte åt kåren ett vandringspris.
Lelita Selenius