Hufvudstadsbladet 6.4.1979

Sveaborgs flyttfågel här med nya sommarplaner

Än ligger isen tjock mellan Sveaborg och den övriga civilisationen. Men sveaborgsfolket vet att snart är sommarn här. För Ior Svedlin har kommit hem från Indien!

På Sveaborg behöver de inte lärkor och tussilago som vårtecken, nämligen. Det räcker med att flyttfågeln Ior dyker upp, med sina omisskännliga kännetecken – den smidiga dansörgestalten, de oförvägna mustascherna, guldringen i ena örat, den entusiastiskt gnistrande blicken under svarta ögonbryn.

Hans premiärbesök säger sveaborgarna att nu drar det ihop sig till en ny turistsäsong. Då vallar och bastioner ska översvämmas av besökargrupper som mer eller mindre fascinerat hänger vid denne Iors läppar när han med aldrig sinande förtjusning och inlevelse förtäljer om allt som utspelat sig på denna historiska mark i det förflutna.

I tio somrar har Ior Svedlin varit guide på Sveaborg. Det blir alltså elfte sommaren for honom nu och fjärde för hans medguide och följeslagare Claire von Frenckell. Det är de två som med gemensamma krafter och gemensam ambition förmedlar de gamla murarnas och tingens tysta budskap till alla som kommer dit och vill lyssna. Under ne intensiva sommarmånader förrättar de sina visningar varenda dag, i helg och söcken, utan att förtröttas.

I selen alla dagar

Deras ordinarie program är tre halvannan timmes rundvandringat per dag. Ior leder en på svenska 11.30 och en på finska kl. 14. På Claires lott faller den engelska visningen kl. 12.30. Därutöver har de alla dessa specialgrupper som beställer guidning varierande tider på dygnet.

Detta ät sommarprogrammet, men paret borjar jobba redan i mitten av maj då säsongen för skolexkursioner inleds. Och egentligen börjar de långt tidigare – frågan är om inte Sveaborg i viss mån sysselsätter (om också inte avlönar) dem året runt. For de är inte den sortens guider som nöjer sig med an rabbla samma läxa dag efter dag år efter år.

– För att hålla intresset uppe, både vårt eget och besökarnas, varierar vi programmet och lägger varje sommar tyngdpunkten på någon ny aspekt, förklarar Ior.

Foto: En glad överraskning mötte Ior Svedlin när han återvände hem från vintersejouren i Fjärran Östern. Ehrensvärdsmuseet har fått en egen slagkraftig affisch, designad av Erik Bruun. Ior visar upp den med entusiasm, och Claire von Frenckell assisterar – de två delar sedan flera år guideansvaret och det hängivna intresset för Sveaborg.

Hantverkarna i fokus

Ett år fördjupade de sig (bokstavligen) i de underjordiska gångarna, i fjol satte de sig in i hur livet levdes på fästningen, nu i sommar tänker de ägna särskild uppmärksamhet åt hantverket och hantverkarna.

Sådana variationer på temat förutsätter att man forskar och tar reda på. Och det är just vad Ior Svedlin älskar att göra. T.o.m. när han vandrar på vägarna nånstans i Fjärran Östern tänker han på vad han kan finna för matnyttiga anknytningar till Sveaborg ...

Nu i sommar kommer han t.ex. an kunna berätta mycket intressant om det kinesiska porslinet på Sveaborg – data som han inhämtat i Penang och Singapore nu i vinter när han följde ostindiska kompaniets gamla handelsspår för att utröna vilka vägar porslinet på sin tid kom till Norden.

Gamla brev – nya källor

En stor del av sin blandade bildning betr. Sveaborg och där bosatta människors öden har han annars öst ur gamla brev. Som guide har han haft chansen an dra till sig mycket material ur privatkällor, tidigare fördolda. Besökare har kommit till honom och sagt att de i sina gömmor har gamla brev där det står om Sveaborg, och skulle han vara intresserad ... ?

Jodå, han har varit enormt intnesserad – och är det alltjämt. Med glad aptit på mer ber han hälsa att om läsarna händelsevis har material av den här sorten, så blir han väldigt lycklig åt ljuskopior, skicka dem bara på hans namn till Sveaborg, Helsingfors 19!

Starkare än tio par oxar ...

Om Iors och Claires indiska vintrar, tillägnade utforskandet av Aguada-fästningens historia på uppdrag av New York Times, kunde Dagboken berätta förra sommaren. Nu är att tillägga att Ior åter avverkat en sejour i Goa och fått Aguadajobbet så gott som färdigt. Han kommer att sakna det, han har varit i sitt esse där eftersom Aguada ritades av 1700-talsarkitekten Vauban som också gjorde de första skisserna för Sveaborgs bastioner.

Men nu ser han med förväntan fram mot den stundande Sveaborgssommaren. Han är ju egentligen skådespelare, och han påpekar att anbud om roller inte saknats – men som guide får han både iscensätta och skapa och uppföra sina egna skådespel, med varje föreställning anpassad efter vad han tror passar publiken bäst. Och det är roligare än något annat han prövat på under sin brokiga bana.

– Kärleken till Sveaborg är starkare än tio par oxar! skrattar han förnöjt.